Vår vår

Måste in i bastuns mörka värme och mjuka upp mina ömma lemmar. Natt mellan onsdag och torsdag i Ransäter. Bara nu bilen går igång i morrn. Kom med buss från stan på annandan. Vandrade från kyrkan över Ranåns stenbro. En rufsig gammel-bäver sam under mig stilla motströms lugnt. Skönt att lufsa hem när som naturen vaknar och ändå snart ska sova.

Kör var dag från Klarälvdal till Fryksdal och åter till Klarälvdal. Snöfläckarna i bergen krymper från dag till dag, världen vaknar från dal till dal. Vilket under när den kala kalla världen blir klädd. Och vilket under att få vara med och klä Kalevala-världen. Med ord, röst, rörelser, tankar, möten...

Repetitionstiden är vår vår. Vårdas varsamt - får tänka på att hålla Själviakttagelsens Ande och andra prestations-demoner på mer än armslängds avstånd. Fantastiskt att ni alla är med - stannfåglar och flyttfåglar om vartannat - och att vi ska knoppas i samma träd. Det gör ont när knoppar brister, det gör det, men vilken ynnest för oss alla att få möjlighet att brista ut i skratt gråt liv tillsammans. Det ser jag fram emot.

Människan är ett uppochnervänt träd: Roten upp och blana inunder. Det gåtfulla behöver inte förklaras, men pröva den här: Roten upp, ryggen fram, vingarna inunder, vad är det för vidunder? Nu ner i bastun.

Björn Söderbäck
Skådespelare, Västanå Teater