Att vara en del av berättelserna i Kalevala är som att resa in i vår egen historia, men där saga och verklighet vävts samman som i en dröm. Och som ung kvinna i denna drömlika värld är livet allt annat än bara vackert. För mig bär berättelserna i Kalevala på en sanning om våra mänskliga tillkortakommanden och om mänskliga (kvinnliga)öden som alltför snabbt skrivits ur historien. Inte bara ur Kalevala utan ur de allra flesta historiska historier, men nog om detta nu.
Första gången jag hörde talas om brudrov var vid min första genomläsning av Kalevala och gissa om jag satte kaffet i halsen när jag fick det förklarat för mig att det inte handlade om en uppdiktad företeelse utan om en faktisk historisk sådan och att brudrov även har förekommit här i vår egen fjällhöga nord! Brudrov var ett sätt för män att hämta hem en ung kvinna från en annan by för att motverka inavel eller också för att skapa fredliga band mellan byar som låg i fejd. Och de unga kvinnorna hade naturligtvis ingenting att säga till om i detta patriarkala system!!
Vilken tur, tänkte jag, att utvecklingen gått framåt och att världen numera både är mer human och civiliserad. Så satte jag kaffet i halsen igen...
http://www.youtube.com/watch?v=W_tC8gLQtWA
Nina Åkerlund
Skådespelare, Kalevala
tisdag 28 april 2009
lördag 25 april 2009
Rör dig!
Träningsvärk väntar. Idag har varit en dag med mycket rörelse, dans och springandes i ring. Det är svårare än det låter. Snygga entréer där vi kommer inspringandes smidigt. Tänka på alla kroppsdelar, mina hälar tycks avsky trägolvet- inte bra, men det är något de helt enkelt måste acceptera att göra för att det ska bli snyggt. En grupp människor ska bli som om de vore en person, röra sig samtidigt, se varann fast inte titta på varann. Det ska bli riktigt kul att bli grym på detta. Inatt ska jag sova i spagat tänkte jag, och nästa natt.
Ida Jensen
Student, Berättande Teater 45 hp
Ida Jensen
Student, Berättande Teater 45 hp
Natt i en stad
En lång nattfärd ensam på en buss, tog mig till slut tillbaka till värmlands skogar, med grus i ögonen lyckades jag ändå ta vara på ännu en dag och kväll på teatern. Första akten är prövad på golvet och nu blir det till att ge mig ut och söka harar ute i naturen, (eller på youtube), ska bli en riktig gnagare!! Morötter till frukost! Solen har gått ner och morgondagen vankas, och kvällen i katthult går tillända med gitarren i famnen, sång och en liten 15-årig malt. Dags att sova, imorn blir det dans!
Ida Jensen
Student, Berättande Teater 45 hp
Ida Jensen
Student, Berättande Teater 45 hp
tisdag 21 april 2009
Häromdagen stötte jag ihop med en anka!
En mysig picknick på bryggan i Sunne, en generös gest mot de hungriga fågeldjuren som omringade oss blev att ge dem en bit mat. En viss anka slavsade glatt i sig, då det plötslig slog mig. Det var kyckling jag gav …………..
Ankan tuggade utan minsta problem upp sin egen släkting.
Jag drabbades genast av dåligt samvete och kände mig för ett ögonblick som Hannibal Lecter som bjuder på smakrik lunch. Vi begav oss dock skrattandes därifrån, men i ögonvrån kunde vi ana någonting komma lunkandes mot oss... Det var ankan!! Ankan fick aptit och ville ha mer! Följde oss längs vägen, var nästan lite hotfull där den kom springandes på sitt eget särskilda vis.
Kvackandes och flåsandes. Men när hans haltande ankvän försökte hejda honom kastade han till slut in handduken och gav upp! Tack för det! Fascinerande var att han först inte kunde motstå den saftiga kycklingklubba, fast de var av samma släkt.
Men visst, jag förstår ankan, frestelse, något som vi alla ger efter för ibland. Den är lurig, kommer, stannar, och försvinner inte förrän vi fått det vi vill ha, men blir vi nöjda då? Sällan, mycket ska bli mera! Ankan och jag, har samma ursprung, är ganska lika, vi finns, har behov, ger ej ofta vika. Naturen och jag, ger lite, tar mer, borde dela, överleva, andas tillsammans i det stora hela!
Just nu försöker jag acceptera mina två lediga dagar från myternas värld, och har under dagen kastats in i ett slagsmål framför kameran. Filmens värld, en konstig kontrast.
Men efter en underbar helg men vinande pinnar i luften, jungfrudans och med folkmusiken ekandes i huvudet vill jag inget hellre än att vara kvar i sunne och fortsätta med just det.
Mersmak, mersmak, blir snart kvar för att stanna!
Det är vår, det är nu. Jag ler.
Ida Jensen
Student, Berättande Teater 45 hp
Ankan tuggade utan minsta problem upp sin egen släkting.
Jag drabbades genast av dåligt samvete och kände mig för ett ögonblick som Hannibal Lecter som bjuder på smakrik lunch. Vi begav oss dock skrattandes därifrån, men i ögonvrån kunde vi ana någonting komma lunkandes mot oss... Det var ankan!! Ankan fick aptit och ville ha mer! Följde oss längs vägen, var nästan lite hotfull där den kom springandes på sitt eget särskilda vis.
Kvackandes och flåsandes. Men när hans haltande ankvän försökte hejda honom kastade han till slut in handduken och gav upp! Tack för det! Fascinerande var att han först inte kunde motstå den saftiga kycklingklubba, fast de var av samma släkt.
Men visst, jag förstår ankan, frestelse, något som vi alla ger efter för ibland. Den är lurig, kommer, stannar, och försvinner inte förrän vi fått det vi vill ha, men blir vi nöjda då? Sällan, mycket ska bli mera! Ankan och jag, har samma ursprung, är ganska lika, vi finns, har behov, ger ej ofta vika. Naturen och jag, ger lite, tar mer, borde dela, överleva, andas tillsammans i det stora hela!
Just nu försöker jag acceptera mina två lediga dagar från myternas värld, och har under dagen kastats in i ett slagsmål framför kameran. Filmens värld, en konstig kontrast.
Men efter en underbar helg men vinande pinnar i luften, jungfrudans och med folkmusiken ekandes i huvudet vill jag inget hellre än att vara kvar i sunne och fortsätta med just det.
Mersmak, mersmak, blir snart kvar för att stanna!
Det är vår, det är nu. Jag ler.
Ida Jensen
Student, Berättande Teater 45 hp
fredag 17 april 2009
Grattis Cecilie!
Vi är stolta över att kunna meddela att en av våra studenter på kursen Berättande Teater 45 hp; Cecilie G Lundsholt, har tilldelats Norska Statens Kunstnerstipend i gruppen skådespelare/dockspelare (arbetsstipendium yngre konstnärer) om 186 000 NOK.
Väl förtjänt Cecilie! Vi är stolta över att ha dig med på kursen. Vi gläds med dig.
Stort grattis från oss alla på Västanå Teater!
Västanå Teater, gm
Jakob Hultcrantz Hansson
Väl förtjänt Cecilie! Vi är stolta över att ha dig med på kursen. Vi gläds med dig.
Stort grattis från oss alla på Västanå Teater!
Västanå Teater, gm
Jakob Hultcrantz Hansson
torsdag 16 april 2009
Vår vår
Måste in i bastuns mörka värme och mjuka upp mina ömma lemmar. Natt mellan onsdag och torsdag i Ransäter. Bara nu bilen går igång i morrn. Kom med buss från stan på annandan. Vandrade från kyrkan över Ranåns stenbro. En rufsig gammel-bäver sam under mig stilla motströms lugnt. Skönt att lufsa hem när som naturen vaknar och ändå snart ska sova.
Kör var dag från Klarälvdal till Fryksdal och åter till Klarälvdal. Snöfläckarna i bergen krymper från dag till dag, världen vaknar från dal till dal. Vilket under när den kala kalla världen blir klädd. Och vilket under att få vara med och klä Kalevala-världen. Med ord, röst, rörelser, tankar, möten...
Repetitionstiden är vår vår. Vårdas varsamt - får tänka på att hålla Själviakttagelsens Ande och andra prestations-demoner på mer än armslängds avstånd. Fantastiskt att ni alla är med - stannfåglar och flyttfåglar om vartannat - och att vi ska knoppas i samma träd. Det gör ont när knoppar brister, det gör det, men vilken ynnest för oss alla att få möjlighet att brista ut i skratt gråt liv tillsammans. Det ser jag fram emot.
Människan är ett uppochnervänt träd: Roten upp och blana inunder. Det gåtfulla behöver inte förklaras, men pröva den här: Roten upp, ryggen fram, vingarna inunder, vad är det för vidunder? Nu ner i bastun.
Björn Söderbäck
Skådespelare, Västanå Teater
Kör var dag från Klarälvdal till Fryksdal och åter till Klarälvdal. Snöfläckarna i bergen krymper från dag till dag, världen vaknar från dal till dal. Vilket under när den kala kalla världen blir klädd. Och vilket under att få vara med och klä Kalevala-världen. Med ord, röst, rörelser, tankar, möten...
Repetitionstiden är vår vår. Vårdas varsamt - får tänka på att hålla Själviakttagelsens Ande och andra prestations-demoner på mer än armslängds avstånd. Fantastiskt att ni alla är med - stannfåglar och flyttfåglar om vartannat - och att vi ska knoppas i samma träd. Det gör ont när knoppar brister, det gör det, men vilken ynnest för oss alla att få möjlighet att brista ut i skratt gråt liv tillsammans. Det ser jag fram emot.
Människan är ett uppochnervänt träd: Roten upp och blana inunder. Det gåtfulla behöver inte förklaras, men pröva den här: Roten upp, ryggen fram, vingarna inunder, vad är det för vidunder? Nu ner i bastun.
Björn Söderbäck
Skådespelare, Västanå Teater
(52 sången)
Kroppen darrar, rösten stumnar,
tanken falnar, blicken stirrar.
Intensiva dagar gör att
sömnen blir ett verkligt måste.
Ladda upp för morgondagen
som skall bjuda nya intryck.
Jag har fastnat i en fälla,
fast i ett så kallat versmått.
Jonny Berg
Student, Berättande Teater 45 hp
tanken falnar, blicken stirrar.
Intensiva dagar gör att
sömnen blir ett verkligt måste.
Ladda upp för morgondagen
som skall bjuda nya intryck.
Jag har fastnat i en fälla,
fast i ett så kallat versmått.
Jonny Berg
Student, Berättande Teater 45 hp
onsdag 15 april 2009
(51 sången)
Påsken är till slut till ända
och har fyllt mig full med iver.
Jag till Sunne återvänder
för att lära mig än mer i,
inspirerande miljö med
kunnigt folk och pedagoger.
Pålitlige Peter Teubner
ger oss svar på tal om rösten.
Vilken ynnest att få vara
här på Västanå Teater!
Jonny Berg
Student, Berättande Teater 45 hp
och har fyllt mig full med iver.
Jag till Sunne återvänder
för att lära mig än mer i,
inspirerande miljö med
kunnigt folk och pedagoger.
Pålitlige Peter Teubner
ger oss svar på tal om rösten.
Vilken ynnest att få vara
här på Västanå Teater!
Jonny Berg
Student, Berättande Teater 45 hp
onsdag 8 april 2009
Ropen
Skymning. Kaffetermos. Gummi stövlar.
Ut på trappen. Man hör deras sång. Lite bråttom, det börjar bli mörkt. Lerig grusväg. Ropen kommer närmare. Ner genom skogen. Ner till sjön. Försiktigt. Smyger sista biten. Där. Vita. Glidande över det grå vattnet. Ropen, ropen, ropen. Utan uppehåll. Deras sång. Uråldrig. Den har varit här så oändligt länge. Den har kommit hit så många vårar. Jag finns så kort. Men jag finns.
Hanna Kulle
Skådespelare, Västanå Teater
Ut på trappen. Man hör deras sång. Lite bråttom, det börjar bli mörkt. Lerig grusväg. Ropen kommer närmare. Ner genom skogen. Ner till sjön. Försiktigt. Smyger sista biten. Där. Vita. Glidande över det grå vattnet. Ropen, ropen, ropen. Utan uppehåll. Deras sång. Uråldrig. Den har varit här så oändligt länge. Den har kommit hit så många vårar. Jag finns så kort. Men jag finns.
Hanna Kulle
Skådespelare, Västanå Teater
måndag 6 april 2009
Mot ursprunget!
Helt plötsligt är man inne på sin femte vecka på kursen. Helt plötsligt så bor man i Sunne. Helt plötsligt har man flyttat in i en liten stuga på en tomt i ett bostadsområde i Sunne med en halvdansk kvinna från Högboda. Inte riktigt vad jag trodde i höstas.
Efter att jag flyttade från Göteborg så skulle jag till Örebro, siktade på Stockholm, hamnade i hemstaden Karlstad och efter en månads boende i Karlstad så befinner man sig i Sunne. Vad blir nästa steg? Röjden, kanske? Hem till släktursprunget.
Men det känns bra att bo i Sunne, skönt att slippa pendla varje dag och en dag som denna så har man fått lite försmak av hur fint det kommer vara här i sommar. Känns väldigt roligt och inspirerande att få vara med i Kalevala. Kul att vara igång med arbetet, man inser mer och mer hur sagolikt fantastiskt det här kommer bli, i fin samklang med Sunnes slogan “Sagolika Sunne”.
Idag var första dagen med fysisk träning med Ola. Vi som är studenter borde varit förberedda, eftersom vi har haft träning med Jakob under tre och en halv vecka, men icke för egen del i allafall. Helt plötsligt gick man från att vara stolt över att göra tjugofem armhävningar i rad utan några större bekymmer, till att inte kunna göre en enda armhävning. Problemet är att vi nu skulle göra “riktiga” armhävningar och jag kan ju villigt erkänna att jag inte var i närheten av att göra “riktiga” armhävningar. Men det hela är säkert bara mentalt så egentligen kan jag göra hur många som helst. Som vår huvudlärare uttryckte det, ungefär; “tänker man för sig själv att man kan göra en sak så kan man göra det”. Så med de visdomsorden siktar jag in mig på nya friska tag imorgon och tänker att jag kan göra minst tre “riktiga” armhävningar. Och jag är övertygad att inom en snar framtid så är vi alla välbyggda atleter som skulle gjort de gamla grekerna avundsjuka.
Emil Röjder
Student, Berättande Teater 45 hp
Efter att jag flyttade från Göteborg så skulle jag till Örebro, siktade på Stockholm, hamnade i hemstaden Karlstad och efter en månads boende i Karlstad så befinner man sig i Sunne. Vad blir nästa steg? Röjden, kanske? Hem till släktursprunget.
Men det känns bra att bo i Sunne, skönt att slippa pendla varje dag och en dag som denna så har man fått lite försmak av hur fint det kommer vara här i sommar. Känns väldigt roligt och inspirerande att få vara med i Kalevala. Kul att vara igång med arbetet, man inser mer och mer hur sagolikt fantastiskt det här kommer bli, i fin samklang med Sunnes slogan “Sagolika Sunne”.
Idag var första dagen med fysisk träning med Ola. Vi som är studenter borde varit förberedda, eftersom vi har haft träning med Jakob under tre och en halv vecka, men icke för egen del i allafall. Helt plötsligt gick man från att vara stolt över att göra tjugofem armhävningar i rad utan några större bekymmer, till att inte kunna göre en enda armhävning. Problemet är att vi nu skulle göra “riktiga” armhävningar och jag kan ju villigt erkänna att jag inte var i närheten av att göra “riktiga” armhävningar. Men det hela är säkert bara mentalt så egentligen kan jag göra hur många som helst. Som vår huvudlärare uttryckte det, ungefär; “tänker man för sig själv att man kan göra en sak så kan man göra det”. Så med de visdomsorden siktar jag in mig på nya friska tag imorgon och tänker att jag kan göra minst tre “riktiga” armhävningar. Och jag är övertygad att inom en snar framtid så är vi alla välbyggda atleter som skulle gjort de gamla grekerna avundsjuka.
Emil Röjder
Student, Berättande Teater 45 hp
Vördnad inför detta mysterium- Kalevala
Orden blir till liv i rummet, skådespelarna blir vägvisare . Musiken ger oss den första känslan, karjt men så vackert att knoppar brista. Kläderna hänger på galgar efter väggen och väntar bara på att få liv. Skissen av ladan med timmerstockar, skinn, bod, röda tyger och guld ger mej den första känslan av kalevalas värd, den värd vi nu ska fylla med liv och återskapa.
För mej känns det rätt och viktigt att berätta denna historia nu när samhället bara går åt mer yta och sätter det konkreta i fokus.
Kanske vi kan påminna vår publik om mytens livsvisdom om budskapet som är till oss människor. I livets olika stadier, som alla faktiskt är lika viktiga. Att vara gammal och vis är ju i många kulturer något verkligt beundransvärt men i våran, här gör vi allt för att konservera oss som unga.
Kanske att vi kan öppna några ögon i alla fall, visa att det finns andra vägar. Att inte glömma intuitionen- våga öppna den dörr som leder inåt. Att våga ta till sej saker i tillvaron som är större än oss själva.
Nu har vi öppnat dörren, i alla fall till Kalevalas värld. Denna resa som kommer berika oss alla.
Lisa Ekenberg Gai
Student, Berättande Teater 45 hp
För mej känns det rätt och viktigt att berätta denna historia nu när samhället bara går åt mer yta och sätter det konkreta i fokus.
Kanske vi kan påminna vår publik om mytens livsvisdom om budskapet som är till oss människor. I livets olika stadier, som alla faktiskt är lika viktiga. Att vara gammal och vis är ju i många kulturer något verkligt beundransvärt men i våran, här gör vi allt för att konservera oss som unga.
Kanske att vi kan öppna några ögon i alla fall, visa att det finns andra vägar. Att inte glömma intuitionen- våga öppna den dörr som leder inåt. Att våga ta till sej saker i tillvaron som är större än oss själva.
Nu har vi öppnat dörren, i alla fall till Kalevalas värld. Denna resa som kommer berika oss alla.
Lisa Ekenberg Gai
Student, Berättande Teater 45 hp
söndag 5 april 2009
En kronhjort i Sunne
Helt plötsligt stod man på golvet och var en kronhjort….
Det var länge sedan jag stod i en repsal och gjorde djurimpro, ja det var länge sedan jag repeterade över huvud taget… Jag har ju bara lekt polis de senaste sju månaderna. Det känns otroligt spännande att vara igång med att repa denna fantastiska berättelse om Kalevala. Jag vet att detta kommer att bli en alldeles speciell, unik, generös och kul föreställning. Både att se på och att spela.…
Sunne ligger kvar. Inte mycket har hänt sedan sist jag var här (sommaren 2007). Nåja lite har hänt… Bibliotek på gång. Köpis har blivit en Taverna!? Statoilbutiken e nedlagd. Peter Jihdes frisyr från 2003 eller Johan Davidssons från 05 har äntligen kommit till Sunne. Såg den på en hel drös snubbar på Tavernan i fredags... Tjejerna klär upp sig i små dräkter och killarna kör med slitna jeans, snus och kepsen har man bak och fram och pryds av hockeybockeylaget FBKs logga... I övrigt såg det ut som om många just stigit ut ur Big Brotherhuset anno 2002.
Allt detta borde kanske skrämma mig men jag vet att om några veckor kommer allt detta te sig som helt normalt i mina ögon… Raggarbilarna kommer vara fräcka och de kommer att låta som ljuv musik. Vikingarna CD:n kommer gå varm i min stereo. Jag kommer dansa till Linda Bengtzings senaste och sjunga med. Jag kommer sitta där på Tavernan och dricka Lumumba och prata Hockeybockey med en dyngrak Peter Jihde a la 2003… JAG ÄLSKAR SUNNE!! Sveriges redneckdistrikt… faan vad jag trivs här…
Hörs snart!
Henrik Norlén
Skådespelare, Kalevala
Det var länge sedan jag stod i en repsal och gjorde djurimpro, ja det var länge sedan jag repeterade över huvud taget… Jag har ju bara lekt polis de senaste sju månaderna. Det känns otroligt spännande att vara igång med att repa denna fantastiska berättelse om Kalevala. Jag vet att detta kommer att bli en alldeles speciell, unik, generös och kul föreställning. Både att se på och att spela.…
Sunne ligger kvar. Inte mycket har hänt sedan sist jag var här (sommaren 2007). Nåja lite har hänt… Bibliotek på gång. Köpis har blivit en Taverna!? Statoilbutiken e nedlagd. Peter Jihdes frisyr från 2003 eller Johan Davidssons från 05 har äntligen kommit till Sunne. Såg den på en hel drös snubbar på Tavernan i fredags... Tjejerna klär upp sig i små dräkter och killarna kör med slitna jeans, snus och kepsen har man bak och fram och pryds av hockeybockeylaget FBKs logga... I övrigt såg det ut som om många just stigit ut ur Big Brotherhuset anno 2002.
Allt detta borde kanske skrämma mig men jag vet att om några veckor kommer allt detta te sig som helt normalt i mina ögon… Raggarbilarna kommer vara fräcka och de kommer att låta som ljuv musik. Vikingarna CD:n kommer gå varm i min stereo. Jag kommer dansa till Linda Bengtzings senaste och sjunga med. Jag kommer sitta där på Tavernan och dricka Lumumba och prata Hockeybockey med en dyngrak Peter Jihde a la 2003… JAG ÄLSKAR SUNNE!! Sveriges redneckdistrikt… faan vad jag trivs här…
Hörs snart!
Henrik Norlén
Skådespelare, Kalevala
Det utforskade arbetet fortsätter
Sundgatan 13 i Sunne, Värmland, har i dag förvandlats till en djurpark med Jimmy Meurling som djurskötare. Likt Noaks ark seglar vi ut på öppet hav för att upptäcka nya oceaner och tillsammans har vi modet att förlora kusten ur sikte.
Ylande vargar, kronhjortar som kliar sina horn, korpen som flyger, ekorrar som glömt vad de skulle göra. En och annan mört som simmat in i ett akvarium, har nu sitt revir på Västanå teater.
Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcktsfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla. Kroppar som utforskar, letar efter uttryck. Känslan som sätts i en kroppsdel. Hur uppför sig ett besviket knä eller en lycklig fot? Vad händer när en sorgsen axel möter en upphetsad rumpa?
Miljön känns fri, lustfylld och mycket syrerik.
Min ekorre har skuttat färdigt för i dag och den långa ludna svansen sover redan sött
i väntan på nya utmaningar.
Lisa Ekenberg Gai
Student, Berättande Teater 45 hp
Ylande vargar, kronhjortar som kliar sina horn, korpen som flyger, ekorrar som glömt vad de skulle göra. En och annan mört som simmat in i ett akvarium, har nu sitt revir på Västanå teater.
Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcktsfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla. Kroppar som utforskar, letar efter uttryck. Känslan som sätts i en kroppsdel. Hur uppför sig ett besviket knä eller en lycklig fot? Vad händer när en sorgsen axel möter en upphetsad rumpa?
Miljön känns fri, lustfylld och mycket syrerik.
Min ekorre har skuttat färdigt för i dag och den långa ludna svansen sover redan sött
i väntan på nya utmaningar.
Lisa Ekenberg Gai
Student, Berättande Teater 45 hp
lördag 4 april 2009
Fler bloggare
På söndag har vi kollationering. Ensemblen blir stor denna gång. Fem musiker, åtta skådespelare, åtta studenter, sju amatörskådespelare, nio barn. Sammanlagt 37 personer på scenen. Sedan tillkommer naturligtvis den konstnärliga staben med alla sina medarbetare. Å vad kul att träffa alla. Men hur ska vi få plats?
Bättre fart på bloggen hoppas vi på denna gång. Först ut är Henrik Norlén, skådespelare i Kalevala och Lisa Ekenberg Gai, student på kursen Berättande Teater.
Läs Lisas första inlägg nedan.
Jakob Hultcrantz Hansson
Västanå Teater
Bättre fart på bloggen hoppas vi på denna gång. Först ut är Henrik Norlén, skådespelare i Kalevala och Lisa Ekenberg Gai, student på kursen Berättande Teater.
Läs Lisas första inlägg nedan.
Jakob Hultcrantz Hansson
Västanå Teater
Fullt av budskap
Vi trollas in i mytens värld, letar efter budskapen som dramatikern gömt i styckena. Vi tänjer, brottas, vänder ut och in utforskar. En spännande resa som får alla att ryckas med. Texten testas med olika undertexter. Om och om i gen för att suga ut all essens.
Vem är han den gamle vise Väinämöinen? En schaman, En hjälte? Vad är då en hjälte? Någon som givit sitt liv åt något som är större än hon eller han själv. Gjort en modig handling i strid och räddat någons liv. För att nå visshet i ting krävs ibland död och återuppståndelse.
Samtalsämnena skapar många tankar. I sagor och myter förklaras hela tiden samband och livsvisdom. Varför tar vi inte med den in i våran tid? Varje generation söker svaren. Varför uppfinna hjulet om och om igen? Villkorslös levnad kommer när du accepterar döden. Döden i vår tid är något rysligt farligt, som vi hela tiden skjuter bort, men vi vill till varje pris ha ett villkorslöst leverne.
För mig är att vara en hjälte, att våga lyssna till den inre rösten. Kraften finns inombords. Levande människor ger liv. Titta inte bakåt och tänk att jag gjorde fel val. Livet är en resa för att du ska kunna ta dig vidare. Resultatet av ditt val blev kanske ett annat än det du räknat med från början, men kanske du inte kunnat göra ditt nästkommande val utan den erfarenheten.
Ett underbart budskap som jag tog till mig i dag var " Bejaka din Glädje"
Lisa Ekenberg Gai
Student, Berättande Teater 45 hp
Vem är han den gamle vise Väinämöinen? En schaman, En hjälte? Vad är då en hjälte? Någon som givit sitt liv åt något som är större än hon eller han själv. Gjort en modig handling i strid och räddat någons liv. För att nå visshet i ting krävs ibland död och återuppståndelse.
Samtalsämnena skapar många tankar. I sagor och myter förklaras hela tiden samband och livsvisdom. Varför tar vi inte med den in i våran tid? Varje generation söker svaren. Varför uppfinna hjulet om och om igen? Villkorslös levnad kommer när du accepterar döden. Döden i vår tid är något rysligt farligt, som vi hela tiden skjuter bort, men vi vill till varje pris ha ett villkorslöst leverne.
För mig är att vara en hjälte, att våga lyssna till den inre rösten. Kraften finns inombords. Levande människor ger liv. Titta inte bakåt och tänk att jag gjorde fel val. Livet är en resa för att du ska kunna ta dig vidare. Resultatet av ditt val blev kanske ett annat än det du räknat med från början, men kanske du inte kunnat göra ditt nästkommande val utan den erfarenheten.
Ett underbart budskap som jag tog till mig i dag var " Bejaka din Glädje"
Lisa Ekenberg Gai
Student, Berättande Teater 45 hp
torsdag 2 april 2009
Repetitionsstart för Kalevala
Bordet knäar under boktravarna! Runt omkring det sitter regissören och skådespelarna som andaktiga barn. Men också som forskare, äventyrare, uppfinnare, filosofer, debattörer och profeter. Jag älskar den här delen av arbetet. Där man samlar på sig och analyserar den information man behöver för att kunna göra verket rättvisa. Just nu söker vi finna den levnadsvisdom som dväljs i Kalevalamyten.
”MOYERS: Vem tolkar idag den gudomlighet som finns i naturen? Vilka är våra shamaner? Vem tolkar det osedda för oss?
CAMPBELL: Det här är konstnärens uppgift. Det är konstnären som förmedlar myterna till oss idag. Men det måste vara en konstnär som förstår mytologi och humanism och inte bara är en sociolog med ett program att följa.”
UR: Joseph Campbell, Myternas makt -88
Om det är konstnärens uppgift att förmedla myterna måste denne göra val. Varje val är en tolkning, och varje tolkning, en besvärlig balansgång. Varje tolkning riskerar att förminska budskapet.
Om vi skulle tolka poesi och utgå ifrån att poesi är reducerad verklighet, eller ett sätt att uttrycka något "större" i komprimerad form. Så vore det i mina ögon tråkigt om analysen av den bara kunde få fram den kraftigaste och mest framträdande ingrediensen. Missar vi eller struntar i nyanserna och mångtydigheterna, har kanske hela budskapet förvanskats.
Myten kräver analys, inte bara av konstnären och kritikern, utan också av sin åhörare, sin publik.
Mytforskaren Campbell ger oss rådet att inte tolka myten bokstavligt. Myten är metaforisk till sin karaktär.
”Myten är en offentlig dröm och drömmen en privat myt.”
UR: Joseph Campbell, Myternas makt -88
Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare
”MOYERS: Vem tolkar idag den gudomlighet som finns i naturen? Vilka är våra shamaner? Vem tolkar det osedda för oss?
CAMPBELL: Det här är konstnärens uppgift. Det är konstnären som förmedlar myterna till oss idag. Men det måste vara en konstnär som förstår mytologi och humanism och inte bara är en sociolog med ett program att följa.”
UR: Joseph Campbell, Myternas makt -88
Om det är konstnärens uppgift att förmedla myterna måste denne göra val. Varje val är en tolkning, och varje tolkning, en besvärlig balansgång. Varje tolkning riskerar att förminska budskapet.
Om vi skulle tolka poesi och utgå ifrån att poesi är reducerad verklighet, eller ett sätt att uttrycka något "större" i komprimerad form. Så vore det i mina ögon tråkigt om analysen av den bara kunde få fram den kraftigaste och mest framträdande ingrediensen. Missar vi eller struntar i nyanserna och mångtydigheterna, har kanske hela budskapet förvanskats.
Myten kräver analys, inte bara av konstnären och kritikern, utan också av sin åhörare, sin publik.
Mytforskaren Campbell ger oss rådet att inte tolka myten bokstavligt. Myten är metaforisk till sin karaktär.
”Myten är en offentlig dröm och drömmen en privat myt.”
UR: Joseph Campbell, Myternas makt -88
Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)