söndag 30 november 2008
fredag 28 november 2008
Rövare
Felciterad?
Ibland faller det sig att man blir felciterad och då i relativt milda omskrivningar.
Den här gången har jag p ga korrfel i Nya Wermlands Tidning blivit anklagad att jag skulle ha flyttat till Värmland för att "röva". Detta vill jag dementera.
Vad jag sa var att i Stockholm i majoriteten av dem tidigare produktioner jag medverkat i har det absolut erbjudits plats för att undersöka men ibland funnits brist på tid och lokal att PRÖVA något annat. Dvs, att inte ständigt leverera nya tankar och ideer utan även våga gå ifrån material och undersöka något nytt.
Västanå Teater erbjuder detta.
Lemminkäinen skulle nog passa in i ideen att komma till en stad och "röva" men inte jag.
Inte än så länge i alla fall...
Ibland går fiktion och verklighet lätt in i varandra.
http://www.nwt.se/kultur/article74381.ece
Christian Hillborg
Skådespelare, Kopparmanteln
Ibland faller det sig att man blir felciterad och då i relativt milda omskrivningar.
Den här gången har jag p ga korrfel i Nya Wermlands Tidning blivit anklagad att jag skulle ha flyttat till Värmland för att "röva". Detta vill jag dementera.
Vad jag sa var att i Stockholm i majoriteten av dem tidigare produktioner jag medverkat i har det absolut erbjudits plats för att undersöka men ibland funnits brist på tid och lokal att PRÖVA något annat. Dvs, att inte ständigt leverera nya tankar och ideer utan även våga gå ifrån material och undersöka något nytt.
Västanå Teater erbjuder detta.
Lemminkäinen skulle nog passa in i ideen att komma till en stad och "röva" men inte jag.
Inte än så länge i alla fall...
Ibland går fiktion och verklighet lätt in i varandra.
http://www.nwt.se/kultur/article74381.ece
Christian Hillborg
Skådespelare, Kopparmanteln
onsdag 26 november 2008
Direktsänd repetition
SVT Värmland var hos oss igår kväll och sände från repetitionerna av Kopparmanteln. Idag ska vi ner till Karlstad och presentera föreställningen för 150 teaterköpare i Värmland. Snabba ryck!
värmlandsnytt 08-11-25 22.15 Bandad och klippt version
Om man missade inslaget kan man se det på:
värmlandsnytt 08-11-25 19.15 Direktsändning
(Dra sökaren till nio minuter in i programmet).
(Dra sökaren till sex minuter in i programmet).
söndag 23 november 2008
Fler skribenter på bloggen
Repetitionerna av Kopparmanteln är igång. Vi undersöker nu materialet genom att läsa och prova på scenen. På onsdag har vi en presentation inför länets teaterarrangörer i Karlstad.
Läsare av den här bloggen kommer inom kort få stifta kontakt med flera nya skribenter. Hanna Kulle, Christian Hillborg och Nina Åkerlund kommer kunna publicera sina inlägg här. Vi diskuterar även möjligheterna att publicera någon form av videodagbok av Kopparmantelns repetitioner och turné. Håll er uppdaterade av vårt arbete, här på bloggen.
Jakob Hultcrantz Hansson
Läsare av den här bloggen kommer inom kort få stifta kontakt med flera nya skribenter. Hanna Kulle, Christian Hillborg och Nina Åkerlund kommer kunna publicera sina inlägg här. Vi diskuterar även möjligheterna att publicera någon form av videodagbok av Kopparmantelns repetitioner och turné. Håll er uppdaterade av vårt arbete, här på bloggen.
Jakob Hultcrantz Hansson
onsdag 19 november 2008
Det måste gå att göra bättre!
Man kan lura sig själv att tro, att det går att anförtro viktiga bud till DHL, som ger sig ut för att vara en seriös budfirma. Detta är naturligtvis oerhört korkat. Har man oavsiktligt lämnat kvar någonting som man faktiskt behöver, får man stå sitt kast och åka tillbaka och hämta det själv oavsett hur lång omväg man behöver ta.
För att kunna genomföra den kontrakterade föreställningen i Jönköping, behövde jag verkligen min kvarlämnade rock, som är en del av den kostym jag i föreställningen bär. Skulle jag åka från Sunne via Ytterjärna, en omväg på 33 mil, eller fanns någon annan lösning.
Man kan tycka att man borde kunna köpa den tjänsten. Av någon som har som proffession att leverera viktiga dokument eller paket. Att om man, ett drygt dygn innan man behöver sin vara levererad, betalar niohundratjugosex kronor kontant. För en expressleverans från Södertälje till Elite hotell i Jönköping och försäkrar sig om att leveransen sker innan kl. 12.00 påföljande dag. Så borde det faktiskt kunna fungera. Detta är givetvis felaktigt.
När paketet inte kommer fram kl. 12 på utsagd tid, ringer jag till DHL som säger att paketet varit i Farsta. Men att de nu har kört det till Arlanda och att det flygs ner till Göteborg i morgon och att jag nog kan förvänta mig att ha paketet någon gång under morgondagen.
Farsta? Arlanda? Göteborg? Inte konstigt att det blir dyrt. Varför kör ni inte bara de 29 milen till Jönköping direkt, så jag kan få min rock innan föreställningen börjar? I stället för att åka 9 mil via Farsta till Arlanda och flyga paketet till Göteborg, och därefter köra 15 mil till Jönköping? En sträcka på 24 mil med bil plus en flygresa! Och lämna varan en dag för sent!? Det kan inte ens finnas en bekvämlighetsaspekt om inte rocken får åka första klass med gratis sprit vilket jag starkt betvivlar.
Jag vet inte mycket om transporter. Men jag tycker nog att någon på den anlitade firman borde kunnat reagera. När ett paket som har en lapp på sig med adressen till Elite Hotell i Jönköping och en markering med expressleverans, kommer in till sorteringen i Farsta (för att kvinnan som tog emot ordern per telefon, skrev 123 45 i rutan för posnummer i stället för det angivna postnummret 551 12).
Har man varit i Farsta vilket man ju har om man arbetar på sorteringen där. Borde det gå tämligen kvickt att inse att Elite Hotell i Jönköping inte ligger i Farsta utan faktiskt i Jönköping. Och att det inte går att hitta ett Elite Hotell överhuvudtaget i den förorten, om man så ska behöva promenera runt hela köpcentret och ända upp till Molkomsbacken för att försäkra sig om detta. Om inte annat hade man kanske kunnat ringa på mobiltelefonnummret som fanns angivet så hade jag kunnat tala om var Jönköping ligger.
DHL tar sitt ansvar genom att returnera paketet till Södertälje. Och vad gäller den förbetalda kostnaden får jag ta det med reklamationsavdelningen.
Föreställningen fick scenerimässigt läggas om för att klara de nya givna omständigheterna och
jag kommer, i mitt liv, antagligen råka ut för att fler viktiga saker ofrivilligt lämnas kvar. Men jag kommer hädanefter att åka tillbaka och hämta dem själv.
Jakob Hultcrantz Hansson
För att kunna genomföra den kontrakterade föreställningen i Jönköping, behövde jag verkligen min kvarlämnade rock, som är en del av den kostym jag i föreställningen bär. Skulle jag åka från Sunne via Ytterjärna, en omväg på 33 mil, eller fanns någon annan lösning.
Man kan tycka att man borde kunna köpa den tjänsten. Av någon som har som proffession att leverera viktiga dokument eller paket. Att om man, ett drygt dygn innan man behöver sin vara levererad, betalar niohundratjugosex kronor kontant. För en expressleverans från Södertälje till Elite hotell i Jönköping och försäkrar sig om att leveransen sker innan kl. 12.00 påföljande dag. Så borde det faktiskt kunna fungera. Detta är givetvis felaktigt.
När paketet inte kommer fram kl. 12 på utsagd tid, ringer jag till DHL som säger att paketet varit i Farsta. Men att de nu har kört det till Arlanda och att det flygs ner till Göteborg i morgon och att jag nog kan förvänta mig att ha paketet någon gång under morgondagen.
Farsta? Arlanda? Göteborg? Inte konstigt att det blir dyrt. Varför kör ni inte bara de 29 milen till Jönköping direkt, så jag kan få min rock innan föreställningen börjar? I stället för att åka 9 mil via Farsta till Arlanda och flyga paketet till Göteborg, och därefter köra 15 mil till Jönköping? En sträcka på 24 mil med bil plus en flygresa! Och lämna varan en dag för sent!? Det kan inte ens finnas en bekvämlighetsaspekt om inte rocken får åka första klass med gratis sprit vilket jag starkt betvivlar.
Jag vet inte mycket om transporter. Men jag tycker nog att någon på den anlitade firman borde kunnat reagera. När ett paket som har en lapp på sig med adressen till Elite Hotell i Jönköping och en markering med expressleverans, kommer in till sorteringen i Farsta (för att kvinnan som tog emot ordern per telefon, skrev 123 45 i rutan för posnummer i stället för det angivna postnummret 551 12).
Har man varit i Farsta vilket man ju har om man arbetar på sorteringen där. Borde det gå tämligen kvickt att inse att Elite Hotell i Jönköping inte ligger i Farsta utan faktiskt i Jönköping. Och att det inte går att hitta ett Elite Hotell överhuvudtaget i den förorten, om man så ska behöva promenera runt hela köpcentret och ända upp till Molkomsbacken för att försäkra sig om detta. Om inte annat hade man kanske kunnat ringa på mobiltelefonnummret som fanns angivet så hade jag kunnat tala om var Jönköping ligger.
DHL tar sitt ansvar genom att returnera paketet till Södertälje. Och vad gäller den förbetalda kostnaden får jag ta det med reklamationsavdelningen.
Föreställningen fick scenerimässigt läggas om för att klara de nya givna omständigheterna och
jag kommer, i mitt liv, antagligen råka ut för att fler viktiga saker ofrivilligt lämnas kvar. Men jag kommer hädanefter att åka tillbaka och hämta dem själv.
Jakob Hultcrantz Hansson
måndag 17 november 2008
Rödskäggets svanesång
Efter nära 140 föreställningar sjunger nu vår föreställning Måns Rödskägg på sista versen. Knappa 8000 människor har sett vårt stycke. Det är oftast med dubbla känslor man lämnar en produktion bakom sig. Den här gången är det mest bara vemodigt och sorgset. För att föreställningen blivit en kär vän i kära vänners lag. Tack till alla som varit med. Bland föreställningar man minns särskilt väl finns:
- Badbollsglädje. Sunne, 132 st fyraåringar som försiktiga och storögda klev över den gigantiskt höga tröskeln in till Yurtan.
- Skräck. Sörmland, Rockenrollgigget när vi efter föreställngen hade gjort misstaget att skriva ett par autografer och tio minuter senare genom fönstret i omklädningsrummet fick se hela skolgården förvandlad till ett enda hav av skrikande ungar med penna och papper i handen. I brist på kravallstaket fick vi smita ut bakvägen.
- Mardrömsdagen. 18 timmar. 07.30 Avresa till Karlstad. Bygga, spela, riva. Avresa till Gullspång. Bygga, spela, riva. Avresa till Filipstad. Bära hela magiska Yurtan med sina totala 1300 kilon, 4 trappor upp och bygga där. Till hotellet kl. 01.30 för att sedan spela tretton föreställningar på fem dagar.
Priset för bästa arrangör måste i hård konkurrens ändå tillfalla Ytterjärna som totalt fullständigt sålde slut 7 föreställningar. Men inte bara för att de alltid är så fruktansvärt bra på att sälja slut våra föreställningar utan också för deras brinnande intresse och deras stora varma hjärtan och deras helt igenom generösa omhändertagande.
Sista föreställningen av MR spelas på Jönköpings Teater, Hovrättsgatan 1, i morgon... nej inte nu längre. I dag kl. 18:00. Helt slutsåld är den inte än, så skynda att boka och kom dit.
fredag 7 november 2008
Kollationering Kopparmanteln
I dag bär det av till Oslo. Vi ska spela föreställningen Måns Rödskägg på den internationella teaterfestivalen TWIST.
Under dessa dagar passar vi på att samla alla medverkande för kollationering av teaterns nya föreställning Kopparmanteln-en berättelse ur Kalevala.
Två nya skådespelare; Christian Hillborg och Nina Åkerlund har båda en bakgrund på mimlinjen, Teaterhögskolan i Stockholm, samt som skådespelare på bla Stockholms Stadsteater. Vi är stolta och glada att de nu har låtit sig värvas för Västanå Teater. En nygammal musiker; Jonas Brandin som jobbat med oss tidigare i bla Bannlyst och i min enmansföreställning Peer Gynt har till vår stora glädje också tackat ja till medverkan.
Förutom dem medverkar på scenen även Hanna Kulle och Sophia Stinnerbom ur Västanå Teaters fasta ensemble. Det ska bli otroligt roligt att få tillfälle att arbeta med dessa begåvade människor.
Jakob Hultcrantz Hansson
Regissör Kopparmanteln
Under dessa dagar passar vi på att samla alla medverkande för kollationering av teaterns nya föreställning Kopparmanteln-en berättelse ur Kalevala.
Två nya skådespelare; Christian Hillborg och Nina Åkerlund har båda en bakgrund på mimlinjen, Teaterhögskolan i Stockholm, samt som skådespelare på bla Stockholms Stadsteater. Vi är stolta och glada att de nu har låtit sig värvas för Västanå Teater. En nygammal musiker; Jonas Brandin som jobbat med oss tidigare i bla Bannlyst och i min enmansföreställning Peer Gynt har till vår stora glädje också tackat ja till medverkan.
Förutom dem medverkar på scenen även Hanna Kulle och Sophia Stinnerbom ur Västanå Teaters fasta ensemble. Det ska bli otroligt roligt att få tillfälle att arbeta med dessa begåvade människor.
Jakob Hultcrantz Hansson
Regissör Kopparmanteln
lördag 1 november 2008
Vart ska du gå, gamla människa!?
Var är våra gamla? Vi har berövat oss själva rätten att umgås med varandra över åldersgränserna. Det gör mig ont. Hela samhället är söndersegregerat i åldrar. Var finns de ideologiska argumenten för denna kategoriuppdelning?
Jag tog upp telefonen och ringde till Astrid. Vår granne från att jag var fyra år till jag var sex. Jag älskade att sitta i hennes kök och lyssna på hennes berättelser. Ett glas saft och en kaka. Hon hade tid att berätta, hon hade tid att lyssna. Hon var intresserad av mina berättelser och jag av hennes. Vi var vänner! Levde hon fortfarande? Hade hon telefon, kunde hon prata, mindes hon mig?
Jo, hon lever, och hon minns! - Jag kommer ihåg, säger hon och skrattar, när du sa till mig, "vart ska du gå, gamla människa". Kommer du ihåg det? Då skulle du se mig nu. Jag fyller hundra nästa år. Nu har jag levt färdigt, nu räcker det, säger hon utan vemod. - Jag har fått leva ett så långt och fint liv, och jag har fått vara frisk, men nu tycker jag det kan räcka. Men bara för att du ringde så tror jag, jag ska leva ett år till.
Jag lägger på. Tårarna rinner utför mina kinder, jag är röd i ansiktet, snorar och skakar lätt. Det tog mig trettioett år att ringa ett samtal till en gammal vän. Och med det samtalet gjorde jag hennes dag, och min. -Så du är skådespelare nu, och bor i värmland. Sa hon. Ja, sa jag. Tusen tack för att du ringde, sa hon, om och om igen.
I tusen och tusen år har människan levt i flock. Man har hållit ihop i stora grupper, där de gamlas visdom värderats högt. Det gör den fortfarande på rätt många ställen i värden. Men i vårt västerländska samhälle har de levnadsvisa skrämts bort från samhällsarenan. De fåtal gånger de lockas fram, ur något dammigt skyffe, lyssnar vi på det de har att säga med ett snett, överseende leende. Som om de vore barn och inget visste om livet.
Jag tror att detta är en farlig utveckling. Vi har inte riktigt sett vart det leder oss än. Det är en allt för kort tid i mänsklighetens historia. Jag är rädd för att förlora något essensiellt. Vi behöver de gamla för att lära oss om livet. Vi kan kanske lära oss genom att själva bli gamla och ensamma. Men somligt går förlorat och jag tror att vi når längre om vi ställer oss på deras starka och säkra axlar. Vi behöver de som har tid att lyssna, och de som har tid att berätta.
Västanåskådespelaren Björn Söderbäck har vid något tillfälle sagt. "I stället för att sätta sig på ett höghastighetståg in i framtiden, kan man sätta sig i en roddbåt. Man tar sikte på något bakåt för att komma framåt." Det är precis det vi vill göra med vår teater.
I detta snabba informationssamhälle har myten och sagan en viktig funktion att fylla.
Jakob Hultcrantz Hansson
Jag tog upp telefonen och ringde till Astrid. Vår granne från att jag var fyra år till jag var sex. Jag älskade att sitta i hennes kök och lyssna på hennes berättelser. Ett glas saft och en kaka. Hon hade tid att berätta, hon hade tid att lyssna. Hon var intresserad av mina berättelser och jag av hennes. Vi var vänner! Levde hon fortfarande? Hade hon telefon, kunde hon prata, mindes hon mig?
Jo, hon lever, och hon minns! - Jag kommer ihåg, säger hon och skrattar, när du sa till mig, "vart ska du gå, gamla människa". Kommer du ihåg det? Då skulle du se mig nu. Jag fyller hundra nästa år. Nu har jag levt färdigt, nu räcker det, säger hon utan vemod. - Jag har fått leva ett så långt och fint liv, och jag har fått vara frisk, men nu tycker jag det kan räcka. Men bara för att du ringde så tror jag, jag ska leva ett år till.
Jag lägger på. Tårarna rinner utför mina kinder, jag är röd i ansiktet, snorar och skakar lätt. Det tog mig trettioett år att ringa ett samtal till en gammal vän. Och med det samtalet gjorde jag hennes dag, och min. -Så du är skådespelare nu, och bor i värmland. Sa hon. Ja, sa jag. Tusen tack för att du ringde, sa hon, om och om igen.
I tusen och tusen år har människan levt i flock. Man har hållit ihop i stora grupper, där de gamlas visdom värderats högt. Det gör den fortfarande på rätt många ställen i värden. Men i vårt västerländska samhälle har de levnadsvisa skrämts bort från samhällsarenan. De fåtal gånger de lockas fram, ur något dammigt skyffe, lyssnar vi på det de har att säga med ett snett, överseende leende. Som om de vore barn och inget visste om livet.
Jag tror att detta är en farlig utveckling. Vi har inte riktigt sett vart det leder oss än. Det är en allt för kort tid i mänsklighetens historia. Jag är rädd för att förlora något essensiellt. Vi behöver de gamla för att lära oss om livet. Vi kan kanske lära oss genom att själva bli gamla och ensamma. Men somligt går förlorat och jag tror att vi når längre om vi ställer oss på deras starka och säkra axlar. Vi behöver de som har tid att lyssna, och de som har tid att berätta.
Västanåskådespelaren Björn Söderbäck har vid något tillfälle sagt. "I stället för att sätta sig på ett höghastighetståg in i framtiden, kan man sätta sig i en roddbåt. Man tar sikte på något bakåt för att komma framåt." Det är precis det vi vill göra med vår teater.
I detta snabba informationssamhälle har myten och sagan en viktig funktion att fylla.
Jakob Hultcrantz Hansson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)