Hur känner sig en korp?
Hur känner sig en människa, när den är korp?
Det borde gå att hitta en organisk korp!
Om Jag tänker tillräckligt mycket att jag är en korp, så kanske jag vänjer mig o vips så formar kroppen om sig osså står jag där i hallspegeln och ba Joo, ta me tusan! Here I am- The Korp!
Jag tänker känner tänker känner. Korp, korp, korp. Konstaterar förbryllat att inget händer! Vad skulle Stanislavskij ha sagt? Han skulle nog ha sagt.. Som Om du var en korp Sara!
Hm..ok. tror jag fattar!
Jag skjuter fram med hakan, och spretar m fingrarna..hoppar lite klumpigt framåt..ooo framåt..
jaa, varför inte?
Kraax, nej, krrr, nej..kgrrraaaaaa!
Jaaa!
Sara Ahlberg
Student, Berättande Teater 45 hp
fredag 22 maj 2009
torsdag 21 maj 2009
På lyckans väg
På Lyckans Väg i Ransäter ligger gamla Västanå Teater... eller ja, huset, som nån idag bor i.
Jag bara drog.
Till Sunne. En dag i mars.
Från regninga Göteborg.
Jag bara drog.
Till Västanå teater.
I två månaders tid har jag dagarna i ända försökt formulera vad det egentligen var som hände. Vad det var som fick mig att packa väskorna, hyra ut mitt stora rum i Pink Palace och lyckas övertala hela kollektivet att bo med första bästa person som visade sig intresserad... (inget att rekommendera för när man ska dela kök och toalett!)
Vad var det som fick mig att spotta i nävarna, vässa armbågarna, vända dövörat till, fixfixelifixa, styra upp, gråta en liten skvätt och bita ihop, avveckla, svika och säga tänka "Det är ingen fara Sara, det kommer bli så mycket bättre, bara jag kommer till Sunne"
Det va förvånande, och omtumlande att vilja något så starkt. Västanå?
Jag hade aldrig sett något av de i hela mitt halvlånga liv! Men det va ju nåt, som fick mig att lämna Barnen, Underlaterna, Villan, Vovven, Volvon... hmr... rabatten med Rohdodenron, kanelbullarna i ugnen och sist men inte minst miljonerna i madrassen. För att tala klarspråk, pjäsen jag medverkade i, och den andra som repeterades, och lokalen som skulle göras till teater där vi får göra vad vi vill, alla små fina spelningar jag fått, visreggeggeabandet RotMos i sin vagga och denefterlängtadekvisklubben Korken, och det fantastiska samarbetsprojektet med Leo, om den lille mannen som skulle bli docka och ge sig ut på en lång resa till Indien, efter det att han kläckts ur ett ägg... jooda! Ja och vännerna med deras knoppig ungar som man bara vill äta upp. Osså en och annan kärlek såklart. Efter ett halvårs metodiskt och idogt dejtande råkade han äntligen vakna i min säng just den där morgonen när flytten till Karlstad, Sunne skulle gå iväg.
Oh, my good!
Jag bar upp några kartonger på vinden och tänkte" det är väl faan, att det är så lätt att komma nära just när man ska dra! Man skippar detaljerna, och går rakt på sak. Det går väl som av bara farten. Som på fyllan.
Vilken tur att man inte alltid är på väg... eller att man inte alltid är full!
hmr... jag är ledsen, sa jag... så otroligt dålig tajming!
Det va nåt, iallafall.
På Lyckans väg i Ransäter... Västanå Teater.
Sara Ahlberg
Student, Berättande Teater 45 hp
Jag bara drog.
Till Sunne. En dag i mars.
Från regninga Göteborg.
Jag bara drog.
Till Västanå teater.
I två månaders tid har jag dagarna i ända försökt formulera vad det egentligen var som hände. Vad det var som fick mig att packa väskorna, hyra ut mitt stora rum i Pink Palace och lyckas övertala hela kollektivet att bo med första bästa person som visade sig intresserad... (inget att rekommendera för när man ska dela kök och toalett!)
Vad var det som fick mig att spotta i nävarna, vässa armbågarna, vända dövörat till, fixfixelifixa, styra upp, gråta en liten skvätt och bita ihop, avveckla, svika och säga tänka "Det är ingen fara Sara, det kommer bli så mycket bättre, bara jag kommer till Sunne"
Det va förvånande, och omtumlande att vilja något så starkt. Västanå?
Jag hade aldrig sett något av de i hela mitt halvlånga liv! Men det va ju nåt, som fick mig att lämna Barnen, Underlaterna, Villan, Vovven, Volvon... hmr... rabatten med Rohdodenron, kanelbullarna i ugnen och sist men inte minst miljonerna i madrassen. För att tala klarspråk, pjäsen jag medverkade i, och den andra som repeterades, och lokalen som skulle göras till teater där vi får göra vad vi vill, alla små fina spelningar jag fått, visreggeggeabandet RotMos i sin vagga och denefterlängtadekvisklubben Korken, och det fantastiska samarbetsprojektet med Leo, om den lille mannen som skulle bli docka och ge sig ut på en lång resa till Indien, efter det att han kläckts ur ett ägg... jooda! Ja och vännerna med deras knoppig ungar som man bara vill äta upp. Osså en och annan kärlek såklart. Efter ett halvårs metodiskt och idogt dejtande råkade han äntligen vakna i min säng just den där morgonen när flytten till Karlstad, Sunne skulle gå iväg.
Oh, my good!
Jag bar upp några kartonger på vinden och tänkte" det är väl faan, att det är så lätt att komma nära just när man ska dra! Man skippar detaljerna, och går rakt på sak. Det går väl som av bara farten. Som på fyllan.
Vilken tur att man inte alltid är på väg... eller att man inte alltid är full!
hmr... jag är ledsen, sa jag... så otroligt dålig tajming!
Det va nåt, iallafall.
På Lyckans väg i Ransäter... Västanå Teater.
Sara Ahlberg
Student, Berättande Teater 45 hp
onsdag 13 maj 2009
Magiska tiljor under foten
Så är vi här. Äntligen! Berättarladan ligger för våra fötter, eller vi för dennes? Trots att jag tidigare varit här och sett föreställningar är det med nya ögon jag nu ser scenen… Tänk att vi alltid ser på ett annat sätt när vi själva står för en uppgift och så förgivet vi kan ta samma situation när en annan människa enkelt leker och manövrerar den… Och trots alla overaller och täckbyxor som skulle hålla kylan ute fick jag den första smaken av magi då Väinämöinen tillber Ukko, och jag undrar om inte Ukko kanske är Teater-Guden som tar hand om oss i denna enorma kyrka till lada?
Stor respekt och mycket kärlek till denna träbeklädda scen. Nu Kör Vi!
Karin Gillberg
Student, Berättande Teater 45 hp
Stor respekt och mycket kärlek till denna träbeklädda scen. Nu Kör Vi!
Karin Gillberg
Student, Berättande Teater 45 hp
onsdag 6 maj 2009
Loviatars nio söner
Efter att ha repeterat scen 16 där vi som pohja folk med Louhi i spetsen sänder ut de 9 farsoterna i världen för att förinta Kalevala folket (och de som råkar stryka med på vägen) så var det inte utan att jag kände en viss belåtenhet då jag fann mig själv ute i växthuset, i full färd med att stoppa ner frön i jorden, som början till ett nytt spirande liv!
Ja det är nog lite mer behagligt att bejaka det hos sig själv som ger liv än det som tar. Men vad är det då som får hela Pohja folket att bli delaktiga och medverkande i Louhis totalt skoningslösa hämdaktion? Vad får dem att framkalla något som kan leda till deras egen förintelse likaväl som sin fiendes? Många tankar runt och kring detta har vi bollat med kring repetitionsarbetet i dag och Cecilie gav oss ett citat som får bli dagens: "There will come a time where you have to chose between what is right and what is easy"
Tack Klasse, som väckte våra morgon-trötta fötter till dans, det gav skjuts till polskan, det och alla duktiga kavaljerer förstås! Varför hela student kåren plötsligt sjöng svenska och norska nationalsången och högtidligt skålade med kaffekopparna för att avsluta med en högst sentimental version av "Ack Värmeland du sköna."....vet jag inte? Men det händer mycket som man inte kan förklara, också på en plats som denna.
Kristina Sahlberg Sörling
student, Berättande Teater 45 hp
Ja det är nog lite mer behagligt att bejaka det hos sig själv som ger liv än det som tar. Men vad är det då som får hela Pohja folket att bli delaktiga och medverkande i Louhis totalt skoningslösa hämdaktion? Vad får dem att framkalla något som kan leda till deras egen förintelse likaväl som sin fiendes? Många tankar runt och kring detta har vi bollat med kring repetitionsarbetet i dag och Cecilie gav oss ett citat som får bli dagens: "There will come a time where you have to chose between what is right and what is easy"
Tack Klasse, som väckte våra morgon-trötta fötter till dans, det gav skjuts till polskan, det och alla duktiga kavaljerer förstås! Varför hela student kåren plötsligt sjöng svenska och norska nationalsången och högtidligt skålade med kaffekopparna för att avsluta med en högst sentimental version av "Ack Värmeland du sköna."....vet jag inte? Men det händer mycket som man inte kan förklara, också på en plats som denna.
Kristina Sahlberg Sörling
student, Berättande Teater 45 hp
Sköna maj
Efter en härlig grillkväll i den värmlänska idyllen har vi på Västanå Teater hälsat den sköna maj välkommen, och med det första vårregnet påbörjat en ny rep-vecka.
Peter Teubner är åter här och hjälper till att hämta den stora rösten som skall höras, också i ladan... vi får väl se när vi flyttar dit nästa vecka.
Polskan, inte att förglömma, har vi fått öva på i dag och i morgon ser vi fram emot att dras med i dansen till levande musik.
God natt!
Kristina Sahlberg Sörling
student, Berättande Teater 45 hp
Peter Teubner är åter här och hjälper till att hämta den stora rösten som skall höras, också i ladan... vi får väl se när vi flyttar dit nästa vecka.
Polskan, inte att förglömma, har vi fått öva på i dag och i morgon ser vi fram emot att dras med i dansen till levande musik.
God natt!
Kristina Sahlberg Sörling
student, Berättande Teater 45 hp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)