torsdag 22 juli 2010

Komedi i Berättarladan

En stolt och glad ensemble spelar oförtröttligt sina föreställningar. En glad och nöjd publik kommer ut i solskenet efteråt. Visst sliter det på våra kroppar, visst är det många tejpade skador också i år. Visst får vi bälja i oss vatten de varma dagarna. Men det är ett sant nöje att gå till sminket varenda kväll.

Det är extra roligt i år! Kanske för att det känns så underbart att kunna bjuda vår publik på riktigt rungande, härliga skratt utan att behöva göra avkall på dramatiken och den förhöjda formen. En midsommarnattsdröm är en av Shakespeares komedier och den fungerar.

Föreställningen är dessutom högaktuell i sina inlägg i kultur och miljödebatten. Vet inte hur många i publiken som får med sig dessa budskap. Skulle vara intressant att veta. Recensenterna vidrörde knappt dessa budskap även om de var eld och lågor över alltihop, och det som det tränade ögat missar är kanske helt fördolt för det otränade. Eller så är det tvärt om, jag vet inte.

Kanske är det så att föreställningen kan verka på ett mytologiskt plan, indirekt, utan en medveten tanke sprungen ur en klockren analys. Hur gärna jag än skulle sett att alla fick med sig alla svängar, kanske det är ännu bättre om de verkar i det undermedvetna. Kanske är det en bara ännu en styrka.

Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare

6 kommentarer:

Pennelina sa...

Jag tycker att ni fått ihop en fantastisk historia med en skön blandning av gammal mystik och närvaro i nutiden. Ni framför det på ett sådant naturligt och spontant sätt att man som publik sväljer det hela med hull och hår ;-) Underbart, helt enkelt!

Ta det som en stor komplimang att mina ungdomar njöt av besöket i Berättarladan och att de inte sagt ett negativt ord om föreställningen. Vi har rekommenderat alla- inklusive folk i kön på affären - att få en näralivetupplevelse tillsammans med Västanå Teater :-D

Kram från mig :-)

Västanå Teater sa...

Tack Pennelina! Vad roligt att ni tyckte om föreställningen. Fint att läsa (sunnebloggen) om hur du på vinst och förlust drog med dig hela din familj på teateräventyr. Det värmer! Kram tillbaka :)

Jakob Htz H.

Pennelina sa...

Vi kommer tillbaka igen :-D

Kram!

Göran i Kopparberg sa...

"dessutom högaktuell i sina inlägg i kultur och miljödebatten. Vet inte hur många i publiken som får med sig dessa budskap."
hmmm.. har nu sett två föreställningar men inte riktigt greppat vad du menar med miljödebatten. Naturnära och örtläkedom javisst men debatten? tacksam för tips inför sista föreställningen! eller borde jag skämmas?

Västanå Teater sa...

Göran, ni i publiken har alltid rätt! Ni ser det ni ser och upplever det ni upplever. Allt annat handlar bara om våra egna tillkortakommanden. Nej, du har verkligen inget att skämmas för. Det gläder mig dock att du tar dig tid att fundera på saken. För visst finns det alltid en tanke från teaterns sida med varför vi sätter upp just detta stycke just nu. Det gläder mig också att du väljer att se föreställningen flera gånger.

Så här har våra diskussioner gått:
Människans värld är i obalans. En konflikt på liv och död pågår mellan hedendom och kristendom. Kärleken får stå tillbaka för resonemangsäktenskap. Denna konflikt har smittat av sig på alvvärden där Frej och Freja (fruktbarhetsgudarna) ligger i konflikt. När de träffas bråkar de bara. Vad händer om fruktbarhetsgudarna inte kan hålla sams? Freja säger att det är därför som naturen hämnas genom att sprida moln av aska (vulkanutbrott), jättelika vågor, smitta och fördärv. Selma Lagerlöf är inne på något liknande i Gösta Berlings Saga när hon säger "O, sena tiders barn. Har ni inte sett det? När hat och ofrid uppfylla jorden måste också de döda tingen mycken lida. Då blir vågen vild och rovlysten som en rövare, då blir åkern karg som en girig. Men ve den, för vars skull skogen suckar och bergen gråta!"

På ett annat plan finns det också de som menar att när människan bytte ut sin tro på alver och väsen i naturen så blev det också möjligt att exploatera den. Så länge man trodde att naturväsen ägde och rådde över naturen kunde man inte skatta den för hårt. För då skulle man drabbas av dessa väsens vrede. Men när man slutade tro på dessa blev det fritt fram att skövla.

Idag exploaterar vi i västvärlden vår jord och vår natur som om den var vår personliga ägodel. Inte direkt med respekt och som det lån till allt levande, den faktiskt är.

Mvh Jakob Hultcrantz Hansson

Pennelina sa...

Gott nytt År från oss på Ordbruket!

Kram från Pennelina <3