Ropen

Skymning. Kaffetermos. Gummi stövlar.
Ut på trappen. Man hör deras sång. Lite bråttom, det börjar bli mörkt. Lerig grusväg. Ropen kommer närmare. Ner genom skogen. Ner till sjön. Försiktigt. Smyger sista biten. Där. Vita. Glidande över det grå vattnet. Ropen, ropen, ropen. Utan uppehåll. Deras sång. Uråldrig. Den har varit här så oändligt länge. Den har kommit hit så många vårar. Jag finns så kort. Men jag finns.

Hanna Kulle
Skådespelare, Västanå Teater