Det är liv att längta
Visst blir dagen längre när man längtar. Varje minut segar, och vänder nästan om innan den går. Bilden av en svart natthimmel rusar förbi mitt tågfönster. På närmare avstånd mina medresenärer, trötta, halvsovande. Kanske längtande… som jag. Visst längtar man mer när man är på väg hem. Tåget sträcker ut sig som ett gummiband.
Min tvååring påstår att han har åkt skidor. Jag vet att det är sant för jag har köpt dem till dig. Jag har hört dig berätta över telefon. Din storebror har bekräftat det, din mamma med. Men jag har inte sett dig åka på dem. Jag har inte med värkande rygg fått stå lutad över dig, och fått lyssna till ditt enträgna; ”mera”. Det har jag saknat!
Storebror, du har tappat en tand, det har jag sett, var med när den lossnade. Har sett dig byta den mot guld från tandfén. Men gluggen där den satt, som syns så väl när du skrattar. Den har jag saknat!
Umeåpubliken har fått min tid och teatern och hotellet och kollegorna. Det har varit fantastiskt. Att göra det man vill är att försaka det man älskar. Ekvationen går sällan ihop, men det är liv att längta också.
Ni sover nu! Men i morgon... den här veckan är jag er!
Jakob Hultcrantz Hansson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Din syster kan också bekräfta att lilleplutt har "åkt" slalom i det norska snölandskapet. (Fake snö gjort av snökanoner förstås.. men i alla fall.)
Din familj har varit bra omhändertagna under ett helt dygn. Det kanske kan lätta att sorgfyllt farshjärta för en stackars stund.
sys.
Det både tröstar och läker de flesta sår.
Skicka en kommentar