Vördnad inför detta mysterium- Kalevala

Orden blir till liv i rummet, skådespelarna blir vägvisare . Musiken ger oss den första känslan, karjt men så vackert att knoppar brista. Kläderna hänger på galgar efter väggen och väntar bara på att få liv. Skissen av ladan med timmerstockar, skinn, bod, röda tyger och guld ger mej den första känslan av kalevalas värd, den värd vi nu ska fylla med liv och återskapa.

För mej känns det rätt och viktigt att berätta denna historia nu när samhället bara går åt mer yta och sätter det konkreta i fokus.

Kanske vi kan påminna vår publik om mytens livsvisdom om budskapet som är till oss människor. I livets olika stadier, som alla faktiskt är lika viktiga. Att vara gammal och vis är ju i många kulturer något verkligt beundransvärt men i våran, här gör vi allt för att konservera oss som unga.

Kanske att vi kan öppna några ögon i alla fall, visa att det finns andra vägar. Att inte glömma intuitionen- våga öppna den dörr som leder inåt. Att våga ta till sej saker i tillvaron som är större än oss själva.

Nu har vi öppnat dörren, i alla fall till Kalevalas värld. Denna resa som kommer berika oss alla.


Lisa Ekenberg Gai
Student, Berättande Teater 45 hp