Så är vi här. Äntligen! Berättarladan ligger för våra fötter, eller vi för dennes? Trots att jag tidigare varit här och sett föreställningar är det med nya ögon jag nu ser scenen… Tänk att vi alltid ser på ett annat sätt när vi själva står för en uppgift och så förgivet vi kan ta samma situation när en annan människa enkelt leker och manövrerar den… Och trots alla overaller och täckbyxor som skulle hålla kylan ute fick jag den första smaken av magi då Väinämöinen tillber Ukko, och jag undrar om inte Ukko kanske är Teater-Guden som tar hand om oss i denna enorma kyrka till lada?
Stor respekt och mycket kärlek till denna träbeklädda scen. Nu Kör Vi!
Karin Gillberg
Student, Berättande Teater 45 hp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar